soderhavsbloggen

Dags att få uppleva lite tropisk värme på en av få öar som ligger på Stora barriärrevet. Till Wilson Island kommer man bara med båt från grannön Heron Island så vi bestämde oss för att acklimatisera oss med en natt på Heron först.  Båda öar är en del av en stor marin nationalpark där man lever under devisen ”Take only photos, leave only footprints”.

Då vi skulle ta oss hela vägen från Adelaide till Heron Island samma dag så kunde vi inte nå den dagliga båttransfern som går 11.00 på fm. Vi löste detta smidigt genom att boka is oss på en helikopter istället. Har man mer än 15 kg bagage kan man förvara bagage på flygplatsen utan extra kostnad. Att flyga till Heron Island med helikopter är en upplevelse i sig. Resan tar ca 30 minuter och man flyger lågt över korallrev och små obebodda korallöar.  Har man tur så ser man konturerna av en sköldpadda, rocka eller t o m en haj.

Upplevelsen på snorklingsparadiset Heron Island

På Heron Island kan man snorkla direkt från stranden och se både stora och små fiskar. Vid huvudbryggan samlas djävulsrockor på botten och de är imponerande att se på från ytan. Heron har drygt 100 rum och vi lyckades pricka in en av de school holidays som Australien har. Hotellet var fullpackat med gäster i alla åldrar, 303 gäster totalt, men av detta märkte man inte mycket under dagen. Med alla olika aktiviteter som erbjuds så sprids folket ut och det känns aldrig trångt. Förutom vid måltiderna! Tyvärr fick man känslan av skolbespisning när hundratals skulle smörja kråset samtidigt. Dagtid kunde man komma undan genom att beställa en picknickkorg och hitta en privat del av den fina sandstranden som omger ön.

Omsvärmad av barnfamiljer är man oftast bara under skolloven, omsvärmad av fåglar är man dock året om. Januari till mars är det häckningstid och då kacklas det extra mycket. Tycker man inte om fåglar kan Heron Island vara lite av en utmaning.

Avskild naturupplevelse för max 12 personer

Efter frukost med några hundra andra så är det äntligen dags att ta den korta båtresan över till systerön Wilson Island. Här tar man max 12 gäster samtidigt, denna dag var ön bara halvfull vilket innebar sex gäster och en personal på två. En kock från Italien vid namn Emilio och en allt-i-allo från Australien som hette Jerry (en kvinnlig sådan).

På Wilson Island är man på naturens villkor. Ön är hem åt hundratals (eller var det tusentals?) fåglar och som gäster är det vi som får anpassa oss. Överallt finns fågelbon med ungar som ännu inte är flygfärdiga så det gäller att hålla sig på gångstigarna. Man bor i tält som har bekväma sängar och några fåtöljer. Tälten ligger inbäddade i grönskan och på behörigt avstånd från övriga tältgrannar (ön är bl a populär bland honeymooners). Alla har privat duschrum, men duschar och toaletter ligger samlat en bit från tälten, allt för att inte inkräkta för mycket på den känsliga naturen. I badrummet finns biologiskt nedbrytbara produkter.

Måltider på Wilson

Alla måltider ingår i rumspriset och så även drycker av olika slag. I långhuset tillagas gourmetmåltider av Emilio och här äter alla gäster tillsammans vid ett stort långbord. Baren är öppen hela dagen så man sköter sig själv med drinkarna. I hörnsoffan samlas man före middagen för att dela på dagen erfarenheter över en drink.

Snorkling av världsklass

På Wilson sker inga organiserade turer och utflykter utan man sköter sig själv. Man tar helt enkelt dagen som den kommer, vill man stanna i sängen halva dagen så gör man det. Men snorklingen är av världsklass så missa inte mångfalden av fiskar i alla färger och former under havsytan.  Det är ganska stora skillnader mellan ebb och flod så kolla upp vilka tider på dagen som det är mest gynnsamt att ta på mask och snorkel.  Jag fick uppleva att simma med en grupp stora sköldpaddor, säkert 7-8 stycken samtidigt…..det var en magisk känsla! Dessa djur rör sig så graciöst i vattnet, vilken förmån att få uppleva detta!  Jag fick även simma med haj! Då var det andra känslor som tog över!! Typ överlevnadskänslorna! Men de hajar som simmar i dessa vatten är revhajar och är ”oftast” ointresserade av människor. Den haj jag såg på 6-7 meters håll var en black-tip reef shark och mätte ca 1,5 meter…..det räckte gott och väl för att hjärtat skulle hamna i halsgropen och snorklingen avbröts för min del.

Nykläckta sköldpaddsungar

Under januari till mars kommer sköldpaddshonor upp i hundratals för att lägga ägg och fyra veckor senare kläcks äggen och upp till 100 små minisköldpaddor kravlar sig upp ur den meterdjupa gropen för att skynda till havet och sitt naturliga habitat. Att få uppleva detta skådespel är unikt och få förunnat. Att uppleva detta med ett glas mousserande vin samtidigt som solen går ner i havet är nästa för bra….life´s good!

Förutom snorkling, örundvandring (ta med bra sandaler för halva ön består av klippor) så erbjuder ön inte mer än avkoppling i solen eller i skuggan under ett träd med en bra bok. Temperaturen ligger på 25-30 grader året om. Vintertid (juni-augusti) är det lite kallare och man kan behöva en våtdräkt när man snorklar.

Väderutmaningar

Sista dagen i paradiset, sista chansen att mingla bland alla fiskar under vattenytan och sista chansen att få lite solbränna…..trodde jag! Vädrets makter ville annorlunda och det började blåsa upp och mörka moln närmade sig. Vita gäss på vågorna. Emilio lagade french toast med blåbärskompott till frukost och ur högtalarna hördes Mobys sköna sound så vi glömde alla bort det dåliga vädret för en stund.

Well well, all good has to come to an end……dags att packa ihop den minimala packningen och lämna Wilson Island för denna gång. Nu har de vita gässen blivit albatrossar. Det regnar horisontellt. Vi ska borda den lilla gummibåten som ska ta oss till transferbåten. Vi lyckas ta oss fram över vågorna, shaken, not stirred, men lite blöta.

Väl tillbaka på Heron Island får vi så veta att inga helikoptrar opererar med tanke på väderomständigheterna så vi har blivit ombokade till den stora katamaranen istället. Den snälla personalen på Heron Islands ringer Qantas och får bokat om vårt inrikesflyg till Brisbane till en senare flight. Med tanke på att vi hade sex timmars marginal ursprungligen på Brisbanes flygplats så var det ingen större panik.

Men var är båten? Det dåliga vädret hade försenat båten från Gladstone. När båten väl kom in från fastlandet så kom folk iland vita i ansiktet, några grät, det hade varit en tuff överresa i stormen. Vi satt beredda med spypåsarna i högsta hugg, men som tur var så hade vädret lugnat sig något på återresan, men tvåtimmarsresan tog nästan tre timmar och vi såg framför oss hur vår flight skulle flyga iväg utan oss. Men nu var turen på vår sida och planet var försenat en timme och vi hann nätt och jämt med flyget. Puh…..trötta, skakade och blöta, klädda i shorts och flipflop satt vi nu på flyget till Brisbane.

Från inrikesterminalen tar man tåg till utrikes och eftersom vi precis missade en avgång och hade 15 minuter till nästa så tog vi tillfället i akt och byta till torra och mer respektabla reskläder, utomhus på en tågperrong, men i skydd av mörkret!

Väl framme vid incheckning gick det snabbt eftersom alla redan hade checkat in. Vår marginal på sex timmar hade ätits upp rejält, nu var det bara 20 minuter till boarding, men vi hann i alla fall med vårt flyg till Dubai! Bye bye Australia!

FAKTA & TIPS

Jag rekommenderar några nätter på Heron innan Wilsonupplevelsen börjar. Heron Island anordnar många olika turer och utflykter så väl som guidade rundvandringar där man får lära sig med om öarnas flora och fauna. Detta gör att man kommer till Wilson med mer kunskap och förståelse för naturens förutsättningar. På Heron finns även ett stort dykcenter för den som vill ut i det stora blå. På Wilson finns inga sådana möjligheter, här kan man bara snorkla och man gör det på egen hand.

Klädsel

På Wilson behöver man inte mycket i klädväg, shorts, t-shirt och ett par sandaler eller flipflop räcker långt. Övrig packning kan med fördel lämnas kvar på Heron. Om man inte har tillgång till ett rum efter vistelsen på Wilson så finns det dusch och omklädningsmöjligheter på Heron.

Transfer

När vädret ej sätter krokben så är helikopter det allra smidigaste färdmedlet från fastlandet till Heron (Wilson) Island. Ja, det kostar en slant extra, men förutom att det är en vacker och fascinerande resa så sparar man mycket tid. På utresan finns flera avgångar med helikopter så man kan ansluta med sitt inrikesflyg. Katamaranen går bara en gång per dag och ankommer för sent så blir det ofrivillig övernattning i Gladstone och det är ingen upplevelse. Båtresan från ön till Gladstone tar 2-2,5 timmar, väl framme så får man vänta ganska länge på sitt bagage som sedan ska lastas på bussen tom tar en till flygplatsen (gratisbuss). Totalt kan det ta upp till tre timmar från ön till incheckningen på Gladstone Airport. Med helikopter landar man på flygplatsen och har inte många meter till incheckningsdisken.

Att hyra bil i Australien är enkelt, att köra bil är däremot lite knivigare! Vänstertrafik kan vara lite av en utmaning om man är van vid högertrafik, lägg till en fyramiljonersstad och morgonrusning och nerverna är på helspänn!



Kön på Hertz biluthyrning på William Street inne i Sydney var lång denna tidiga lördagsmorgon.  Efter en del väntande så fick vi så en bilnyckel utlevererad och ett käckt ”have a safe drive”.  Jag bara tittade frågande på hyrbilskillen och undrade försynt om han kunde tänka sig att tala om hur man tar sig ut ur stan, vilket han så gjorde.  Bilen fick vi själva leta upp i ett stort parkeringshus i närheten. Med Jörgen vid min sida som kartläsare så styrde jag oss ur världsmetropolen Sydneys intensiva morgontrafik, söderut.

Målet för dagen var Paperbark Camp, en resa på ca 2,5 timmes enligt hemsidan.  Vägen till dit kan också ta 4 timmar, som det gjorde för Jörgen och mig.  Vi valde nämligen den spektakulära kustvägen Grand Pacific Drive som börjar i mäktiga nationalparken Royal National Park.  Delar av vägen går på broar ute i havsbandet, genom charmiga badorter och böljande gröna kullar.


Del av den vackra och stundtals spektakulära turistvägen Grand Pacific Drive

Vi hade planerat att fika på något mysigt café vid en vacker strand, men då hungern kom över oss plötsligt så blev det istället McDonalds bredvid Australiens svar på Byggmax i en håla någonstans längs vägen.  Funkar i alla lägen!

Då tiden rann iväg och vi ville komma fram till målet innan det blev mörkt så njöt vi av vyerna från insidan av bilen.  Vi stannade inte ens vid berömda Seven miles beach för att beskåda alla surfarna.



Natursköna Jervis Bay ståtar med några av Australiens finaste stränder och en tät regnskog. Mitt i regnskogen ligger Paperbark Camp som består av 12 fristående safaritält med stor skön dubbelsäng, trädäck med dagbädd och sköna fåtöljer.

Redan vid bilparkeringen ser vi några kängurur som njuter av solen. Efter snabb incheckning och inspektion av vårt hem för de närmsta två dagarna så begav vi oss på upptäcktsfärd med vår bil. Inte långt från campen rinner en å och vid en rastplats överraskades vi av djurupplevelse nummer två – rockor! Dessa platta giganter simmade omkring vid ytan för att få i sig lite fiskrens som några lokalbor slängt i vattnet.

När mörkret lagt sig så tog vi vår ficklampa och vandrade genom den täta skogen mot huvudbyggnaden där restaurangen fanns.  Här samlades vi kring en lägereld och blev bjudna på sashimi på fisk som fångats tidigare på dagen och ett glas vin till det. Senare serverades en superb 3-rättersmåltid gjord på lokala råvaror.

Morgonen därpå väcks vi av en symfoni av fågelsång samtidigt som solen sakta börjar sprida sina strålar. Att ligga i den bekväma dubbelsängen och lyssna på denna konsert i regnskogen är en magisk känsla.

Plötsligt knakar det till utanför tältet…..det är en gäng kängurur som kommer skuttande förbi vårt tält och stannar precis framför…..vi sitter helt tysta och tittar på våra nya kompisar som tittar förvånat tillbaka på oss. Jörgen är väl förberedd (som den fotograf han är) och lyckas filma det hela med sin videokamera.